Folklore

Kvarlämnat på golvet av mamman som stuckit hål på sin tvåårings örsnibbar: en trasig blå ballong med vitt tryck, en använd pappersnäsduk. På sätet: Sydsvenskans c-del. Men den låg nog där innan. Hon såg inte ut som någon som betalar för en morgontidning. 

 *

S. berättar att han har två planer i sitt liv just nu. Han ska fokusera på sin hälsa. Och han ska fokusera på att ta hämnd på de som har gjort honom illa. Han ska ringa upp de muslimska samfunden i Stockholm, Göteborg och Malmö. När de svarar ska han prata in svordomar i luren, sen ska han lägga på. Jag vill veta mer, men då kommer N. Hon vill att jag eskorterar henne ner i tvättstugan för att hämta en bal toapapper. Vad är det med fönsterlösa utrymmen som gör dem så skräckinjagande?  

* 

Är det överhuvudtaget möjligt att föra en uppdaterad folkloristik? Mina spöken kommer från Jurtjyrkogården, Poltergeist, Titta vi spökar, Twin Peaks. Plus Ebbe Schöns förteckning över traktens spöken. Över handfatet i badrummet fanns ett fönster. Konsten var att inte släppa fönstret med blicken samtidigt som man böjde sig ner mot kranen och blottade nacken. Där ute i mörkret fanns Bob. Nu i efterhand slår det mig att jag kunde ha använt ett glas att fylla med vatten och spotta i. Oändligt många gånger har jag återkallat den lugnande myten om hur Lynch mellan tagningarna av en tillfällighet fått syn på en lastbilschaufför med långt stripigt hår.  

* 

Klockan 23:59 drabbas jag av oro. 

*

Jag scrollar upp till dokumentets första rad. Jag skriver året jag föds och året jag skriver. Jag förstorar upp årtalen från storlek 12 till 40. Det är textens rubrik. Jag fetar den. Jag ser min gravsten. Året jag föds och året jag dör. Jag vill skriva dit mitt namn, men jag kan inte. Jag blir vidskeplig. Jag ändrar tillbaka texten till storlek 12, ofetad. Det ser ändå för ödesmättat ut. Jag raderar det.  

*  

Jag och Patrik E. promenerar över bergshällarna runt skolan. Det är vad jag gör med mina kompisar. Går och pratar, med en i taget. Patrik E. berättar för mig i förtroende att han sett en tomte. Han pekar ut stenen där tomten stod och spejade ut över heden. Jag svär på att inte säga något. Han ägnar flera dagar åt att försöka övertyga mig. Han kanske har hallucinerat och tror på det själv. Jag blir rörd över att han blottar sig för mig på det här oväntade sättet. Han är coolast i 5B. Han kan skejtning och rap. Han kan taekwando. Han har sett en järv. Han kommer garanterat bli kriminell när vi blir äldre. Han kommer knulla, röka, supa och knarka först. Hans sociala kapital är enormt. Han är min viktigaste kontakt. Viktigast av allt under de här dagarna är att aldrig formellt medge något, för allt jag säger kan användas mot mig om vi senare skulle bli ovänner.

 

August Malmström, John Bauer, David Lynch, samt ett antal för mig okända konstnärer.