Vi har två kaniner i en hummertina. Vi har myskänder. Vi har ingen nytta av dem, vilket fyller mig med ömhet. Jag har inget emot att valla in dem om kvällarna och fylla på deras skålar om morgnarna. Vid den tiden har inte mördarsniglarna kommit till Sverige. Ällingarna drunknar i vattenskålen. Jag begraver dem vid idegranen, eftersom den är fridlyst och därmed helig. De som inte drunknar blir plockade av räven, en efter en, eller två och två. Räven bär dem i sina käftar till en talldunge skyddad från vind och insyn som med tiden fylls av fjun och skrov. Grävlingen som tog hönsen ses inte till längre. Jag hoppas att den är skjuten och uppstoppad. Jag rider på Sigge, grisen. Vi jagas av fåren. Vi har knäckebröd i händerna och mer i fickorna. Vi leker pussleken i fårhagen. Jag snubblar på en stubbe avsiktligt när Caroline Almqvist nästan är ifatt mig. Jag håller ett rör av hårdplast över elden. Kanske är det PVC. Sen böjer jag röret. Sen doppar jag det i bäcken. Röret fräser och stelnar i sin nya, böjda skepnad. Jag bränner två tändstickor samtidigt och släcker snabbt. De har svetsats samman till ett V. Den rekordstora fästingen som satt på Tigge ligger nu på gräsmattan. Jag bankar ner den i jorden med en slägga. Jag hugger metodiskt inte ursinnigt tills fästingen ligger på botten av ett två decimeter djupt hål. Varje gång jag blir pissnödig de följande veckorna går jag till hålet och uppmanar även min storebror och min styvfar att göra det samma. Jag vill visa fästingen hur det kan gå. Jag placerar runda stenar i en vacker krans runt saltdammen, som får vara kvar i säkert över en månad.
Aurel Schmidt, John Ruskin, Laurie Lipton, Matthew Cusick, samt ett antal för mig okända konstnärer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar