Barndomsmunnen

Jag sitter på buss 857 på väg till första skoldagen på högstadiet. Jag mår fruktansvärt dåligt. Jag kräks i en spypåse som det står Bohustrafiken på och kliver av med påsen i handen vid Götes livs. 

*

Min A-tur överlappar K:s A1-tur med tre timmar. Jag har inte funnit något sätt att tala med honom, inte heller att slippa göra det. Han pratar om det han bryr sig om och skiter i om det skulle intressera hans samtalspartner eller inte. Det är väl bara att säga ifrån. K. räknar upp allt han köpte och allt han åt i Thailand. Vet du vad Sönnys MDR-lurar kostade? Gissa. 250 spänn. För fem stycken... I Sverige får du ge 500. För ett par... Jag och min sambu lärde känna ett thailändskt par. Tog med dem ut på middag. Skybaren, Bangkoks högsta hotell. Sex stycken extra large Coca Cola. Sex stycken megatallrikar, tigerräkor, friterade. Tolv olika såser att välja mellan. Ris till det. Sex banana split. Vad kostar det. Tretti spänn. Tretti. Jag gav han femti. Behåll resten, sa jag. Skojar du. Du vet, jag hade gjort en deal med taxichauffören. Hur mycket tjänar du på en dag, sa jag. 500 baht, sa han. Du får 1000, så är du med oss hela dagen, sa jag. Avtalat. Fattar du vad glad han blev då. Det gjorde hans vecka. Ö. kommer in. Hon undrar om hon får sitta ner och prata lite. K. kör ut henne, säger att vi jobbar. Hon får komma tillbaks klockan fyra, det har vi kommit överens om. Det är inget uppehållsrum det här. Vi jobbar här. Det vet hon.

*

Kackerlackan sitter på en bordtennisboll, som fungerar som en mus av den typ som finns på arbetsförmedlingen. Vagnen följer alla insektens rörelser. 

Din kusin cyklar på våt asfalt. Han ser lustig ut med sitt överdimensionerade huvud. Min pappa lärde mig cykla i Slottskogen.

Två negerfiguriner: en dansar, den andra squattar.

Djur gjorda av andra djur.

Människan en koloni av bakterier och annat smått i fredlig samverkan. 

En fyrsiffrig kod på utsidan av min hand.

En Panasonic AG-HPX170PJ på ett stativ på en bro i Köpenhamn. En scen, en dag, 60 fotografer, cykeln färdas framför min lins under max en sekund, en snygg dansk produktionsledare, hon är 40 men ser ut som 20, framgång, en känd klippare med ett hurtigt namn. 

Ett lösenord.  

Japanska godsägare sade faktiskt att bönderna var som sesamfrön: ju mer man pressade, desto mer fick man ut.

Svält i bondesamhällen var alltså mer ett "socialt" fenomen än ett "naturgivet" fenomen. Detta är viktigt att inse eftersom det särskilt var i detta sammanhang som bönderna utvecklade egna föreställningar om

En katt som lyser i mörker.

En blyertsteckning av en korsfäst makak.      

 

 

Ett antal för mig okända konstnärer.