Placeringen av döda

Vi har två kaniner i en hummertina. Vi har myskänder. Vi har ingen nytta av dem, vilket fyller mig med ömhet. Jag har inget emot att valla in dem om kvällarna och fylla på deras skålar om morgnarna. Vid den tiden har inte mördarsniglarna kommit till Sverige. Ällingarna drunknar i vattenskålen. Jag begraver dem vid idegranen, eftersom den är fridlyst och därmed helig. De som inte drunknar blir plockade av räven, en efter en, eller två och två. Räven bär dem i sina käftar till en talldunge skyddad från vind och insyn som med tiden fylls av fjun och skrov. Grävlingen som tog hönsen ses inte till längre. Jag hoppas att den är skjuten och uppstoppad. Jag rider på Sigge, grisen. Vi jagas av fåren. Vi har knäckebröd i händerna och mer i fickorna. Vi leker pussleken i fårhagen. Jag snubblar på en stubbe avsiktligt när Caroline Almqvist nästan är ifatt mig. Jag håller ett rör av hårdplast över elden. Kanske är det PVC. Sen böjer jag röret. Sen doppar jag det i bäcken. Röret fräser och stelnar i sin nya, böjda skepnad. Jag bränner två tändstickor samtidigt och släcker snabbt. De har svetsats samman till ett V. Den rekordstora fästingen som satt på Tigge ligger nu på gräsmattan. Jag bankar ner den i jorden med en slägga. Jag hugger metodiskt inte ursinnigt tills fästingen ligger på botten av ett två decimeter djupt hål. Varje gång jag blir pissnödig de följande veckorna går jag till hålet och uppmanar även min storebror och min styvfar att göra det samma. Jag vill visa fästingen hur det kan gå. Jag placerar runda stenar i en vacker krans runt saltdammen, som får vara kvar i säkert över en månad.   

Aurel Schmidt, John Ruskin, Laurie Lipton, Matthew Cusick, samt ett antal för mig okända konstnärer.

Min lilla korean

Jag läser om en EM-vinnare som gått till angrepp mot en maskot och tänker att det kunde varit jag. Jag ser en bild på en kvinnlig artist och blir omedelbart kåt. Jag springer genom hallen till köket och klättrar upp på en stol. Jag häller salt i weetabixen och spyr. Saltkaret har formen av en bikupa, knoppen ett bi. Vi har brett ut tunna madrasser på golvet. Vi ska vila nu. Jag blundar och föreställer mig att dagisfröken befaller mig att sätta mig på pottan. Hon står böjd över mig medan jag gör som hon säger. Jag går till posten och hämtar ut en bärsele jag beställt från Hongkong. Manualen är på kinesiska. Utanför posten, dvs Ica, sitter en ovanligt vacker tiggerska med indiskt utseende. Jag överlägger för en sekund om ifall jag ska erbjuda henne en skiva rimmad lax eller inte, för det har jag just plockat ur extraprisdisken. Jag kommer fram till att det vore skamlöst och skäms på övergångsstället. Din mammas stjärtskåra. Din mammas fitta, sedd bakifrån. En semla. Din mammas fitta, sedd framifrån. De mjukare delarna glänser. De hårdare delarna glittrar. Min tumnagel blänker matt. Mitt ollon blänker jämnt. Din moster lutad över dig, sprickfärdig. Hennes manikyrerade fingertoppar snuddar vid nappen i din mun. 

Din gammelfarmors tatuerade ögonbryn. Dina dömda kusiner. Din morbror som hatar vargar och invandrare. Två liter Coca cola. Din nästan jämngamla morbror. Din morfars polska luder. Din första julklapp. Du ligger i din mammas knä på sträckan Falun-Mjölby. En bok som heter Ångest. Faran befinner sig på långt avstånd och har ännu inte upptäckt dig. Faran befinner sig på samma avstånd och har nu upptäckt dig. Faran närmar sig snabbt med kursen inställd på dig. Av de tre alternativ som naturen har att bjuda råder jag dig att spela död. Faran tar sats för att kasta sig över dig. Spela inte hjälte. Alla vegetativa reaktioner blir maximala. Tankeförmågan sätts ur spel, endast reflexer och instinkter fungerar. Låt magkänslan vägleda dig. Den är underskattad. S. skrevar ut sig på en solstol. Fototapet, kuliss av beach bar i tropisk klimatzon. Valt program är Bali, 15 minuter. Vi avbryter innan tiden gått ut och provar Miami. Det är inte ok att ta med kaffe in, sanden kan klumpa sig. Det är i och för sig inte hela världen. I sanden två badbollar. S. ser inte tillfreds ut. Jag ber honom sätta på sig solglasögonen. Hans bruna fötter vilar på en badboll. Sandkornen klibbar fast i fötternas fukt och fastnar i veck, jag måste ha vatten. Han verkar tillfredsställd. Han säger att han aldrig mer ska gå hit. Du sover i vår säng. Solen har aldrig rört dig. Hopp är nästan alltid meningslöst, om du nödvändigt måste veta. En mamma av frotté och en av metall. En dopoverall från Polen. Du följer ett bestämt mönster, gemensamt för majoriteten men med vissa individuella avvikelser. Avvikelserna utgör din särart. De kommer vara av avgörande betydelse för ditt liv. 

Min dramaturgi bestäms av din utveckling. Vi är i varandras våld. Ytterst är du naturligtvis i mitt våld, eftersom jag kan döda dig med ett slag men inte du mig. Å andra sidan skulle jag dö för dig utan att tveka, vilket du inte hade gjort för mig. 

           

Av nordkoreanska folket samt ett antal för mig okända konstnärer.

Folklore

Kvarlämnat på golvet av mamman som stuckit hål på sin tvåårings örsnibbar: en trasig blå ballong med vitt tryck, en använd pappersnäsduk. På sätet: Sydsvenskans c-del. Men den låg nog där innan. Hon såg inte ut som någon som betalar för en morgontidning. 

 *

S. berättar att han har två planer i sitt liv just nu. Han ska fokusera på sin hälsa. Och han ska fokusera på att ta hämnd på de som har gjort honom illa. Han ska ringa upp de muslimska samfunden i Stockholm, Göteborg och Malmö. När de svarar ska han prata in svordomar i luren, sen ska han lägga på. Jag vill veta mer, men då kommer N. Hon vill att jag eskorterar henne ner i tvättstugan för att hämta en bal toapapper. Vad är det med fönsterlösa utrymmen som gör dem så skräckinjagande?  

* 

Är det överhuvudtaget möjligt att föra en uppdaterad folkloristik? Mina spöken kommer från Jurtjyrkogården, Poltergeist, Titta vi spökar, Twin Peaks. Plus Ebbe Schöns förteckning över traktens spöken. Över handfatet i badrummet fanns ett fönster. Konsten var att inte släppa fönstret med blicken samtidigt som man böjde sig ner mot kranen och blottade nacken. Där ute i mörkret fanns Bob. Nu i efterhand slår det mig att jag kunde ha använt ett glas att fylla med vatten och spotta i. Oändligt många gånger har jag återkallat den lugnande myten om hur Lynch mellan tagningarna av en tillfällighet fått syn på en lastbilschaufför med långt stripigt hår.  

* 

Klockan 23:59 drabbas jag av oro. 

*

Jag scrollar upp till dokumentets första rad. Jag skriver året jag föds och året jag skriver. Jag förstorar upp årtalen från storlek 12 till 40. Det är textens rubrik. Jag fetar den. Jag ser min gravsten. Året jag föds och året jag dör. Jag vill skriva dit mitt namn, men jag kan inte. Jag blir vidskeplig. Jag ändrar tillbaka texten till storlek 12, ofetad. Det ser ändå för ödesmättat ut. Jag raderar det.  

*  

Jag och Patrik E. promenerar över bergshällarna runt skolan. Det är vad jag gör med mina kompisar. Går och pratar, med en i taget. Patrik E. berättar för mig i förtroende att han sett en tomte. Han pekar ut stenen där tomten stod och spejade ut över heden. Jag svär på att inte säga något. Han ägnar flera dagar åt att försöka övertyga mig. Han kanske har hallucinerat och tror på det själv. Jag blir rörd över att han blottar sig för mig på det här oväntade sättet. Han är coolast i 5B. Han kan skejtning och rap. Han kan taekwando. Han har sett en järv. Han kommer garanterat bli kriminell när vi blir äldre. Han kommer knulla, röka, supa och knarka först. Hans sociala kapital är enormt. Han är min viktigaste kontakt. Viktigast av allt under de här dagarna är att aldrig formellt medge något, för allt jag säger kan användas mot mig om vi senare skulle bli ovänner.

 

August Malmström, John Bauer, David Lynch, samt ett antal för mig okända konstnärer.